Blandade känslor....

Jag behöver skriva av mig, snacka av mig eller till och med gråta av mig. Jag känner för att gråta utan någon anledning. Man alla behöver det ibland, gråta. Jag behöver en stor kram.  Nu låter det precis som jag är riktigt depp. Men om jag ska vara ärlig mår jag toppen. Men behöver de där lilla extra. En extra kram, en extra "vad fin du är idag" komplimang. Ja det där lilla "extra" som gör ens liv lite bättre.

Nu sitter jag hemma hos min pojkvän och längtar bara tills han kliver innanför dörren och säger "hej Älskling" och lägger sig bredvid mig och ger mig en extra kram, och en "vad fin du är idag" komplimang. Men sen om han nu säger det är en annan sak. Annars nöjer jag mig lika bra att han finns  i mitt liv.